”Vi dog inte i strid. Vi dog i våra sängar, täckta av sår vi aldrig sett förut. Våra gudar tystnade medan våra städer ruttnade inifrån.”
Vapen, stål och virus
När Hernán Cortés landsteg i Mexiko 1519 med 500 man, mötte han ett Aztekrike med en befolkning på nästan 20 miljoner. Ändå föll riket på bara två år. Hur var det möjligt? Den traditionella bilden av ”överlägsna vapen” räcker inte som förklaring. Det var biologisk krigföring, om än oavsiktlig, som avgjorde saken.
BEFOLKNINGSUTVECKLING MEXIKO (ESTIMERAT)
Det ensidiga utbytet
Européerna förde med sig virus som smittkoppor, mässling, röda hund och influensa. För ursprungsbefolkningen var dessa helt okända. Historiker uppskattar att upp till 90% av befolkningen dog i vissa områden innan spanjorerna ens hunnit avlossa sina musköter.
Varför dog inte spanjorerna av ”amerikanska” sjukdomar?
Detta är en klassisk fråga. Varför fick inte Cortés män med sig en lika dödlig ”aztekisk pest” hem till Europa? Svaret ligger i zoonoser. I Europa levde man tätt inpå stora domesticerade djur (kor, grisar, hästar) i tusentals år. De flesta stora epidemier hoppar från djur till människa. I Amerika fanns nästan inga stora tama djur (förutom laman i Peru). Därför fanns det inga ”amerikanska” virus som var vana vid att hoppa till människor och orsaka epidemier. Européerna var biologiskt sett ”smutsigare” och mer immuna.
Samhällets kollaps
När de äldre, ledarna och de kunniga dog i epidemierna försvann inte bara människor, utan hela bibliotek av kunskap. Religionssystem ifrågasattes och jordbruket lamslogs. Detta skapade ett maktvakuum som spanjorerna snabbt kunde utnyttja genom att muta lokala grupper och ställa dem mot varandra.