Att leva som buddhist kan se väldigt olika ut. Vissa människor väljer att gå in i ett kloster och leva ett strängt liv som munk eller nunna, medan de allra flesta lever som vanliga lekmän.
Denna artikel förklarar begreppet sangha och beskriver hur livet som munk eller nunna skiljer sig från vardagslivet. Tanken är att ge en enkel och tydlig översikt för hur detta andliga och praktiska ekosystem fungerar.
Vad betyder Sangha?
På sanskrit och pali betyder sangha ”församling” eller ”gemenskap”. I buddhismen syftar ordet på de människor som följer Buddhas lära. I Sydostasien och Östasien används det ofta specifikt om de personer som lever i kloster – alltså munkar och nunnor – men i väst kan det också betyda hela den buddhistiska gemenskapen, inklusive vanligt folk (lekmän).
Enligt buddhistisk tradition ingår även vanliga människor i sangha. Som goda buddhister ska de visa frikostighet mot munkar och nunnor genom att ge dem husrum och mat. Lekfolket får i gengäld möjlighet att undervisas av munkarna.
I de tre juvelerna: ”Jag tar min tillflykt till Buddha, till läran (Dharma), och till församlingen (Sangha)” erkänner en buddhist att man behöver ta hjälp av andra för att förstå läran.
Regler för klosterlivet
Buddha grundade den första munkorden och lät även kvinnor bli nunnor. De lever i celibat och i en frivillig, extrem fattigdom. Målet är att helt släppa begäret efter materiella ting. Huvudet rakas för att symbolisera att man släpper fåfängan, och kläderna är enkla. Färgerna på dräkterna varierar: orange i theravada, vita/svarta/gula i mahayana och röda i vajrayana.
Används som ett praktiskt och fysiskt hjälpmedel under långa perioder av meditation och chanting (mantrasång) för att hålla räkningen och bibehålla fokus.
Används för att filtrera dricksvatten. Syftet är inte bara hygieniskt, utan för att försäkra sig om att man inte råkar svälja och döda små insekter som kan finnas i vattnet (regeln om ickevåld).
För att regelbundet kunna raka av sig håret på huvudet. Att raka håret är en stark symbol för att man avsäger sig fåfänga och utseendefixering.
Tillsammans med tråd används nålen för att lappa och laga sina egna, enkla kläder (munkkåpan) istället för att köpa nytt.
Den kanske viktigaste ägodelen. Används varje morgon när munkarna går sin allmoserunda i byn för att tyst ta emot den mat som lekmännen skänker dem för dagen.
Reglerna för klosterlivet finns samlade i en textsamling som kallas vinaya. Den exakta regelboken (Patimokkha) är mycket detaljerad. Inom theravada ska munkar följa hela 227 regler och nunnor 311. Reglerna omfattar allt från djup etik (att inte döda eller stjäla) till exakt hur man får klä sig, äta och sova.
”I vissa skogskloster äter munkarna bara ett enda mål mat om dagen, insamlat under allmoserundan.”
Den heliga symbiosen
Livet i kloster är uteslutande ägnat åt det andliga målet – upplysningen. Vardagslivet för en buddhist ser helt annorlunda ut. De flesta buddhister har familj, går i skolan eller arbetar. Lärare ger råd som är anpassade till den enskildes liv: till en lekman säger läraren ”Du ska inte ljuga och stjäla”, medan budskapet till en avancerad munk kan vara ”Upptäck tomheten”.
Lekmän behöver ”bara” följa de fem grundreglerna (inte döda, stjäla, ljuga, missbruka sexualitet eller använda berusningsmedel). I stället för att meditera hela dagarna uppmanas de att visa givmildhet mot munkar och nunnor.
Vanliga människor som arbetar och har familj. De lagar mat och skänker resurser, kläder och medicin till klostret.
Lever i extrem fattigdom i klostret. De producerar ingen mat själva. I gengäld undervisar de lekmännen i Buddhas lära.
Munkar och nunnor
Det är viktigt att notera att nunnor och munkar har olika ställning i de flesta traditioner. Nunnorna är oftast formellt underställda munkarna och tvingas dessutom följa fler regler (t.ex. 311 regler för nunnor mot 227 för munkar inom theravada).
I theravadabuddhismen är traditionella nunneordnar idag nästan helt försvunna, även om kvinnor lever som asketer. I mahayanaländer (som Kina, Taiwan och Korea) är nunneordnarna mycket mer utbredda. Trots ojämlikheten historiskt är monastiska kvinnor mycket viktiga religiösa ledare och lärare för många buddhister idag.